Arenan var stor, mycket större än jag hade föreställt mig. Luften var torr och sval. Jag gick granskande runt i lokalen mellan tusentals röda plaststolar och kände pulsen slå hårt i bröstet. Jag sträckte ut handen och lät den följsamt röra vid de yttersta stolarna. Jag var tvungen att på något sätt försäkra mig om att jag verkligen var där. Låta alla sinnen bekräfta att detta var på riktigt. Överallt i Malmö Arena sprang det runt människor med olika uppgifter. I mina ögon såg det ut som en kaotisk myrstack, men alla verkade veta vad de höll på med. Alla förutom jag.

Jag höll mig tätt intill Jenny för att inte känna mig helt vilsen. Hon vände sig mot mig och sa "Det finns en person här som du borde hälsa på" och sen log hon så där lurigt som hon brukar göra när hon får en idé. Hon tog med mig fram till en man som stod vid kameran rakt framför scenen. Hon sträckte fram handen för att presentera sig och jag följde efter. Vi pratade och skojade en stund innan vi tackade för oss. När vi hade gått därifrån förklarade Jenny att jag aldrig fick glömma att vi är många som gör detta tillsammans. Att bakom varje kamera står en person som backar upp mig, en sån som han. Och bakom den kameran som jag skulle titta i de första sekunderna av framträdandet skulle min nya vän stå, antagligen lika nervös som jag. Jag var inte ensam eller vilsen. Jag var precis där jag skulle vara.

Efter att ha scannat av lokalen samlades mitt team i den tillfälligt uppbyggda logen för att gå igenom veckans schema. Det var ett enkelt omklädningsrum med krokar på väggarna och lysrör i taket. Väldigt spartanskt, vilket passade mig perfekt. Logen blev snart stökig och fylld med alla våra grejer utslängda på golvet. Det kändes hemtrevligt. Vi var många i mitt team, många fler än de var i alla andra teamen. Vi var tio personer som mest och jag blir fortfarande rörd när jag tänker på deras insats och enorma engagemang. Det hade aldrig funkat utan dem, det vet jag med säkerhet. Resten av dagen gick fort och var fylld med nya intryck. Vi hade kamerarep, gjorde några intervjuer, gick igenom veckan och skrev ihop vårt schema. På kvällen gick jag och la mig tidigt. Jag åt inte ens middag med de andra, utan beställde upp min kvällsmat till rummet. Jag var helt slut och behövde vara för mig själv. Jag somnade gott den natten trots alla fjärilar i magen. Jag skulle klara av det här. Det kändes faktiskt så. Jag skulle fixa detta och jag skulle ha vansinnig roligt under tiden.