Det var året då jag köpte min första turnébil. Jag betalade 5000 kronor för den, det var allt jag hade. Det var också året jag blev av med min lägenhet och tvingades flytta in i ett förråd med min studio. Det var året då jag på egen hand fick in min första singel på radion. Det var också året då jag hade så svår skrivkramp att jag inte fick ur mig en enda låt på flera månader. Det var året då mina låttexter sjöngs i ”Så mycket bättre”. Det var också året då jag spelade på Europas säkraste fängelseavdelning. Det var året då jag skrev dansbandslåtar. Det var också året då jag gjorde min första resa med endast gitarren som sällskap.

 Det var året då jag blev grundlurad, sviken och utnyttjad. Året då mitt goda hjärta användes mot mig. Men det var också året då jag fick tillgång till min ilska på riktigt. Min inre kraft och revanschlystnad, min envishet och mina kompromisslösa övertygelser om vad som är viktigt för mig. Det var året som var ett ständigt pendlade mellan himmel och helvete. Det var vackert på så många sätt och det är vemodigt att lämna det åt det förflutna. Samtidigt är jag är redo för något annat. Jag behöver börja om nu, igen. Garderoben och hyllorna är rensade. Bokföringspärmen är igenslagen. De utbrunna ljusen är utbytta.  Löftena om förbättring är avlagda. Jag vet ingenting om vad som väntar, men jag vet att jag vill dit.